Break A Leg

...speak to me.

Eftersom jag de senaste sex dagarna har varit inne på vad-gjorde-jag-den-här-tiden-för-ett-år-sedan-temat tänkte jag inleda med det även detta inlägg. Man vill ju inte vara den som är den så att säga... 

 

Idag för ett år sedan medverkade jag alltså i en fantastisk "elevens val-konsert"
och var på sista kvällen med niorna tillsammans med mina fina klasskompisar.

 

Nåväl, för att känna av årsdagen lyssnade jag på Snow och Dani California när jag spatserade mot bussen. Fast vid närmare eftertanke hann jag bara med snow (hemmet-busstationen, utan cykel och utan att bli ansträngd, på 5:24 minuter är rätt bra jobbat för övrigt!) och jag lyssnade mest på den för att den är bra. Kom sedan på att ett år går väldigt snabbt och att mycket hinner hända. Gav då Hammarskolan en liten blick och tanke.

Efter ett stycke bussåkande var det dags för brännboll. Som den sanne sportare jag är såg jag fram emot detta en hel del. Vad kan vara bättre än att springa sig riktigt varm och go? Svar: Mycket. Men jag har fina klasskompisar med fin kämparglöd och vi hade även, till skillnad från de andra klasserna, en hejaklack. Det hela blev ändå rätt så mysigt.

Sedan var det utstädning av Amandas skåp och stadstur som stod på schemat. Hemligheter och linne inhandlades. Om jag följt Amandas och kanske främst Niklas' råd skulle jag åkt hem med ett tiotal klänningar också. Vissa fina, andra med en hel indianhistoria som bakgrund. Kika in i Umeås butiker nån gång så ska ni få se på Pocahontas klädsel i nutida version!

Adjö.