Men det vet ju inte ni för ni åker ju alltid buss på nyårsdagen

Fem av årets bästa dagar har nu nått sitt slut. Naturligtvis pratar jag om Nyårslägret i Hemavan. Och naturligtvis menar jag inte fem av 2009 års bästa dagar eftersom det bara har gått två.

I vilket fall som helst så sitter jag nu hemma i Vännsan. Glad att det blev så bra. Ledsen att det är över. Helst av allt skulle jag vilja sitta i självhushållsköket och göra armband även idag. Gå på studier om tre och en halv timme och ha intressanta samtal. Efter det vara rädd att behöva hamna i den förfärliga dräkten. Sedan äta Sveriges godaste mackor för att någon halvtimme senare sitta på en jättebra andakt. Det man främst åker dit för. Finns inget bättre sätt att avsluta året än att få ny kraft där.

Istället är jag här. Lider av gemenskapssaknad. Man blir konstig efter att ha hängt med fina människor dygnet runt i fem dagar. Tiden går sakta och det man helst av allt vill är att träffa alla igen. Tur att femtio procent är Vännäsbor. Vad säger ni, ondskan ikväll? Eller Mamma Mia? Eller skrana?

Men kul har vi haft, vad sägs om
- Ringlekar
- Kramkull
- Motorcykelstafett (är inte riktigt vad det låter som)
- Världens bästa morgonbus
- "Björn Gustafsson"
- Hål i väggen
- Vänskapsarmband
- Trötthet
- Kramar
- Djupa samtal
- Vurpor
- Andakter
- Hets
- Chill
- Gammelsmurf
- Kramar
- Tankevurpor
- Helkroppsmassage
- Kanon-Kanon-Kanon
- Rytmiska ramsor
- Väckning klockan fem
- Telefonsamtal halv två
- Väckning halv sex
- Duetter
- Kramar igen
- Lovsång på busstationen
- Saga

Vi har även hört diverse citat:

"Kolla vilken stor hund! Nästan lika stor som Frida!!"
Jag tror att det värmde..

"Apropå sugen så var Dagge på tv igår"
Man kan säga att förklaring krävdes

och sen favoriten:
Det pågick turnering i ett kortspel där tre olika kortlekar (blå, röd och blommig) allt eftersom blandades ihop till en stor. I slutet skulle korten delas ut till sina ursprungshögar. Ordningen vid utdelandet kunde då självklart bli blå-blå-röd-blommig-röd-röd-röd-blå-blommig. När Hanna märker detta utbrister hon chockat:
"Men, hur delar han egentligen??! Julia, SER du mönstret?"
"Ja..."
"Men VA?! Hur då?!"
När det hela sedan skulle förklaras sa hon nåt i stil med att hon inte fattade hur han kunde vara så smart att han delade ut 2-1-1-3-1-1 och ändå hade koll så att alla fick lika många. Förken Nestander är söt.

Jag provar att hänvisa till den här länken för bilder...
http://www.facebook.com/album.php?aid=48668&l=7c85e&id=801874317

På återseende!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0