Break A Leg

Den här dagen har varit mycket speciell kan man säga. Den började sent. För sent. Halv tio slog jag upp ögonen, ungefär 2.5 timme senare än vad jag borde ha gjort. De flesta med någorlunda hög IQ kan då räkna ut att detta fick sina konsekvenser, jag vaknade nämligen 20 minuter efter det att bussen gått.
Om ni läser detta systerjosefin och systerjohanna kan jag tro att ni tycker det är väldigt muntert, särskilt Josefin.
Jag tyckte inte det.

Nåväl, i halvpanik klev jag sedan upp (klev upp var en underdrift, jag bokstavligen flög!) och gjorde mig iordning i rasande fart. Tyst bad jag en bön att vi inte hade någon teater och räknade sedan ut att 11.10-bussen var den tidigaste jag kunde ta.
En liten parentes kan vara att Vännäs har så dåliga busstider mitt på dagen att nästa buss efter 9.10 går två timmar senare.

Kvart i elva fick jag mitt bönesvar. Ingen teater. Bra. Nu skulle jag bara missa cirka 30 minuter av elvatiden. En mycket nätt och förlåtlig tid med tanke på min kolossala sovmorgon, tänkte jag och kände mig lycklig trots allt.

För att vara i god tid stod jag sedan på busshållplatsen redan sju minuter över elva för att inte missa bussen och riskera ogiltig frånvaro från engelskan samt misshandel från mina gruppmedlemmar.

~11.10 får jag sällskap av en kvinna. Jag sitter på en bänk, hon väntar stående ungefär fem meter ifrån mig.

11.16 tar jag upp min mobil för att ta mig en titt på det aktuella klockslaget. Tänker att det tog en väldans lång tid att köra den korta sträckan från busstationen till Umevägen idag men lägger sedan till i mina beräkningar att min klocka ligger cirka två minuter före i tiden och konstaterar att bussen ändå inte är alltför sen.

11.22 öppnar jag mobilen igen och blir en aning fundersam. Med mina mattekunskaper räknar jag ut sannolikheten för att en buss mellan Vännäs och Umeå ska bli fullsatt klockan 11.10 på en måndag och kommer fram till att den inte är så stor, såvida bussen inte kommer från någon fjärran kommun, exempelvis Bjurholm. Då finns nämligen risken, dock är den fortfarande ganska liten.  

~ 11.23 reser jag mig och börjar göra en grop i den kalla snön med hälen på min sko. Tänker att någonting måste jag ju roa mig med. Jag är inte så smart att jag plockar fram min fina ipod.

~ 11.25 skickar min trogna bussväntarkompis ett sms.

11.33 tittar jag på klockan igen. Läser busstidtabellen tills jag ser dubbelt och konstaterar att bussen verkligen SKA gå förbi min hållplats. Samtidigt börjar jag misstänka att jag aldrig kommer hinna till engelskan i tid.

~11.34 kommer en äldre tant och gör mig sällskap i busskuren (min bussväntarkompis står fortfarande 5 meter ifrån mig och vi har ännu inte utbytt ett ord). Tanten sätter sig på bänken, tänder en cigarett och går därifrån. Jag läser tidtabellen igen.

~11.35 skickar kvinnan ännu ett sms.

~ 11.36 ringer jag min feberinnerhavande far och undrar vad jag ska göra. Han är snäll och säger att han ska kolla upp det hela.

~ 11.38 får min tydligen mycket populära bussväntarkompis ett telefonsamtal. Hon låter ömsom glad, ömsom arg. Jag försöker att inte tjuvlyssna.

~ 11.39 ringer min far upp mig och nu kommer vi till det komiska.
Detta hände alltså på det aktuella bussbolaget under morgonen:
1. Den tilltänkta busschauffören var tvungen att åka in till lasarettet
2. Bussbolaget ordnade extrabuss
3. Bussbolaget TAPPADE BORT bussen samt chauffören
(Hur i hela fridens dagar kan man tappa bort en hel buss? MED CHAUFFÖR?!?!)
4. Bussbolaget skickade en taxi.
5. Taxin blev full redan på busstationen
6. Ingen tänkte på att det kunde stå fler efter vägen
7. En taxi skickades efter min faders samtal.

11.48 anlände taxin till Umevägen

Slutet gott - allting gott...förutom att jag nu, 21.39, fortfarande fryser...