Break A Leg

Har egentligen inte någon vidare lust att blogga men känner att det var ett tag sedan sist. Nu insåg jag däremot att det finns massa andra saker som jag borde göra, till exempel hitta en gul tröja, skriva vad jag gjort i mina fördjupningar, plugga datakunskap och sova. Tre av sakerna bör göras innan imorgon, så jag lägger ned det här.

Godnatt

Idag har vi hål i fyra timmar. Från ca. 10.00 till 14.00. Signe har uttalat sig om det:

Hur länge har vi haft hål nu? Två timmar. Och tänk, det är dubbelt så länge kvar!
Signe Blom Bringlöv idag klockan 12.00

Våran tv är tillfälligt (eller snarare mer än vanligt) ur funktion och rubriken är då enligt min mor alternativet till tv-tittande.

Idag avverkade jag tillsammans med ett fullsatt dubbelklassrum och resten av landets MaB-läsare nationella provet i just matte. En ganska häftig tanke ändå, att det satt sjukt många människor och tänkte på precis samma problem som jag gjorde. Vissa hittade en lösning, andra inte. Som livet fast precis tvärtom. Nästan.

I vilket fall som helst så kunde det gått bättre, men sämre också, som det bör. Kanske berodde det på att hjärnan antagligen tröttnar efter fyra timmar (jag ska fråga min mattelärare om hon kan göra en graf på det nästa vecka; hjärnans tankekapacitet efter x minuter), eller på att jag kvällen innan försökte plugga med slutade med att räkna ut antalet dagar som det är kvar till sommarlovet och sedan göra en liten anteckning på det.
Idag är det 29 dagar kvar och för 29 dagar sedan var det 13 april. Mumlllans födelsedag med andra ord. Grattis!

Annars har dagen rullat på. Ett stycke leta dikter på svenskan. Ett stycke imperfekt och Caperucita Roja på spanskan. Plus ett meddelande om nationellt prov även i spanska. Alegría!

Men jag har iallafall fått veta en fin nyhet om min fina vän! Alegría på riktigt!


Söt som socker!

...hur det går för dig...
Mhm!

Jahapp, då var det dags för bloggandet då. Kvällens nöje. Eftersom en blogg ska vara nåt i stil med en officiell dagbok som skrivs på internet och som folk av nån konstig anledning ska vilja läsa så tänkte jag att jag drar av en "dagen i korthet" - en ny, inofficiell kategori som inte är lönt att skriva som ny kategori eftersom Loppan ändå inte kommer använda den OCH eftersom hela bloggandet går ut på att berätta om just dagen i korthet, som sagt.

Let's go!
Dagen började kyligt. Efter två dagars tämligen fin, norrländsk vår med sol och schteek kändes de futtiga 7 graderna som en anledning till att ta fram dunjackan (som jag förvisso inte äger). Okej, där ljög jag, fast inte om frånvaron av jackan.
I vilket fall som helst blev det varmare efter det att jag drog till med en liten springtur till bussen. Detta var så spektakulärt att det blev ett av samtalsämnena under resan; mina vänner ser mig inte springa så ofta.

Sedan balett som väl gick okej och en syn av en sjuk Siggan, vilket var mindre okej. Krya på dig.

Lunch. Spekulationer om hur Ammi skulle bete sig om hon besökte Vännsan på torsdag.

Näst på tur var svenska/engelska. Inga kommentarer.

Stadstur med inköp av clowntröja, klagomål på Umeås shopping samt middag på Starz.

Danslektion.

Plugg med Jossan.

Plugg med Jossan på bussen.

Plugg hemma utan Jossan.

Enkätskrivning där jag tog Estetisk verksamhet för Estetisk orientering. De som vet mina åsikter om ESO kan ju tänka sig hur missvisande det kommer bli.

Bloggande.

Godnatt.

Ungefär såhär intressant är allts bloggande. Om man nu inte har ett citat eller två på lager och det är just vad jag har det. Föregående stycken kan mest ses som ett slags intro, kan man säga, för nu kommer den verkligen anledningen till att jag skriver. Citaten, som för övrigt kommer uppfattas tio gånger roligare efter den där icke-humoristiska genomgången av dagen, är visserligen inte dagsfärska men de blir aldrig heller för gamla. Återigen är det Signe som har uttalat sig. Två gånger inom samma ämne.

Citat 1
-  Men egentligen skulle det ju kunna vara så...för lera är väl ett grundämne?

Citat 2 (några dagar senare)
- Du ska inte säga nåt för du trodde att lera var ett grundämne!
- Men jag har kommit på hur jag tänkte nu.. Sten, det är ju ett grundämne och då...

Sedan en tid tillbaka har min dator haft ett mer eget liv än vanligt. Den har själv valt när den ska samarbeta och inte.
Jaha, tänker ni nu, vad är det för speciellt med det då? Alla datorer gör ju så.
Sant. Därför lämnar jag det och tänker istället berätta om följderna av detta:
- X antal besök hos datateknikerna.
- X antal förfrågningar av Ammi om jag kan gå dit EN GÅNG TILL för att be om en laddare till henne.
- Ett försvinnande av miniräknaren.
- Segt arbete vid seg dator.
- Ett upphittande av en massa musik som jag inte visste om att jag hade. Peter Jöback och The Script.

Dessutom har jag lyssnat väldigt snabbt på NCK och än en gång börjat tänka i tjejkvällsbanorna. Amanda och Hanna, nu tar vi tag i det här tycker jag!!!

Dagens citat
Vänta, har dom händer?
Ammi pratar om delfiner

• Ingen Josefin och ingen Joel. Detta ledde till mindre tid ute i stugan och ingen pimpling, vilket i och för sig inte är någon tradition för min del. Har varit på en pimpeltävling en påsk i mitt liv och då höll jag inte ens i det lilla spöet.
  
• En mycket komisk händelse i form av nykterhetskontroll. Att man kollar att trafiken, eller snarare trafikanterna, är nykter är inte komiskt, det är bra. Det aningen muntra i den här händelsen är allt runtomkring.
  Det var på det viset att familjen Carlsson skulle ut i den fria luften (redan här hör vi att något alltså skulle gå snett). Eftersom Vännsan är så tätbefolkat måste man köra en bit för att få se lite av den sköna gröna, i detta fall vita, naturen. Den mellersta parten av syskonskaran ville frakta herrskapet till detta paradis och erskorten sköttes med bravad. De första 400 metrarna. Sedan kom fröken på att hon inte hade körkortet med sig. Valet blev då att byta chaufför vid macken. Man hann aldrig till macken. Uppställda på vägen stod nämligen polisen i plural i egen hög person. Därför bestämmde nu dottern och fadern sig för att byta plats. Mor i huset öppnade då munnen och tvingade dottern att gå en bit istället för att händelsen inte skulle se så konstig ut! Snäll och foglig som dottern är följde hon rådet, klev ur bilen, snubblade i ett dike och började sedan gå.
  Det hela såg säkert inte mycket bättre ut än om hon bara skulle sagt som det var, vilket hon visserligen nog inte skulle behövt eftersom de inte ens kollade körkortet. 
   
• Besök från Falun. Kanske det bästa på hela helgen. Två av de absolut finaste människorna jag vet var nämligen här och hälsade på. Det blir alltid lika jobbigt efteråt..
  

Helgen har även innefattat ett stycke påskbord, ett antal stycken karra, många fina människor och två fantastiska kortfilmer som jag tror att jag ska leta reda på. SVT Play nästa!

Godkväll

• Vi har ätit upp en halv ost. Stor ost.
• Vi har suttit i en korridor på skolan som inte är våran bara för att se om en städmaskin kunde ta bort en kaffefläck. Det kunde den!
• Vi har mer än en gång fått höra fnysningar när vi sagt att vi inte gör så konstiga saker.
• Vi har flippat ut när vi spelat Måndagsspelet (Playing with fire).
• Vi har tagit Sörforsbussen bara för att ha längre tid på oss att äta godis.
• Vi har väntat i två månader på att publicera detta inlägg. Trots att det bara fattades en punkt.

Så, detta var egentligen en bloggutmaning men eftersom vi inte var begåvade nog att fullfölja den förrän en lång tid efter så känner iallafall jag, Julia, som tog tag i arbetet att visa denna för allmänheten, att vi inte har rätt att utmana någon annan.
Om just Du är sugen på att göra den kan jag dock inte neka Dig. Tror att man skulle skriva sex konstiga saker om sig själv (egentligen tror jag att det var åtta men vi låtsas att jag glömt det), så kör igång! Man kan aldrig ha så kul

Säga vad man vill om Amy Diamond men texterna är det inget fel på!

Sedan i måndags har jag gjort en förändring i mitt liv. Jag har varit kreativ på annat sätt än dans i snitt två timmar per dag. Jag har nämligen spelat piano. Mycket.
Sist jag spelade så här mycket var kanske i sjuan. Det måste varit min systers värsta tid i hemmet, till slut blev hon arg bara jag satte mig på pallen (jag undrar verkligen hur det lät), det höll sedan i sig i fyra år och jag misstänker att det fortfarande gör det. Dock bor hon inte hemma så jag kan inte undersöka det hela.
I vilket fall som helst så sa min mormor en gång när Johanna klagade som mest "Men låt henne spela, har hon egentligen några kompisar?".

Pianospelande för alltså i mitt fall inget gott med sig, bara systrar som klagar och mormödrar som tror att den enda vän man har är en svart koloss utan vidare tecken på liv. Jag vill inte tänka på hur framtiden blir...

Nu ska jag läsa igenom Rubenrudolf och eventuellt våndas lite inför spanskan och matten.

You can plan a pretty picnic,
you can pick the perfect time
But you can't expect the weather to be fine

Jag hänvisar till inläggets första mening

//Julia

Vad är det? Samhällskunskap är ett skolämne i Sveriges grundskola och gymnasieskola. I den svenska folkskolan hette ämnet medborgarkunskap åren 1919-1915.

Varför berättar du om detta? För att vi har en fantastisk lärare som säger att Sveriges riksbankschef är ful och lektionerna som hon själv håller är tråkiga.

Tack för mig, vi ses om en vecka!
//Julia