Break A Leg

Säga vad man vill om Amy Diamond men texterna är det inget fel på!

Sedan i måndags har jag gjort en förändring i mitt liv. Jag har varit kreativ på annat sätt än dans i snitt två timmar per dag. Jag har nämligen spelat piano. Mycket.
Sist jag spelade så här mycket var kanske i sjuan. Det måste varit min systers värsta tid i hemmet, till slut blev hon arg bara jag satte mig på pallen (jag undrar verkligen hur det lät), det höll sedan i sig i fyra år och jag misstänker att det fortfarande gör det. Dock bor hon inte hemma så jag kan inte undersöka det hela.
I vilket fall som helst så sa min mormor en gång när Johanna klagade som mest "Men låt henne spela, har hon egentligen några kompisar?".

Pianospelande för alltså i mitt fall inget gott med sig, bara systrar som klagar och mormödrar som tror att den enda vän man har är en svart koloss utan vidare tecken på liv. Jag vill inte tänka på hur framtiden blir...

Nu ska jag läsa igenom Rubenrudolf och eventuellt våndas lite inför spanskan och matten.

You can plan a pretty picnic,
you can pick the perfect time
But you can't expect the weather to be fine

Jag hänvisar till inläggets första mening

//Julia