Nu brinner ljus i mörka rum
Jultiderna närmar oss med stormande steg och skrämmande fart. Det har gått så fort att det inte ens har funnits tid att skapa en nedräkningskalender till första december, något som jag och Signe planerat sedan oktober. Däremot finns det i vårat omklädningsrum en fantastisk decemberkalender, ritad av Fanny, som bara ligger och väntar på att få öppnas. Planer på en juldag under svenskan och engelskan existerar också. Det kan bli en mystid det här.
Dagens första möte med omvärlden, om man inte räknar med tidningen som jag faktiskt läste, var för min del mycket traumatiskt. Någon gång mellan fem i nio och nio öppnade jag ytterdörren för att promenera till bussen. Mitt sinne var glatt då jag insåg att jag kanske skulle hinna med den tidigare och därmed tjäna ungefär 30 sekunder. Efter en hundradels sekund var jag inte lika munter längre. På våran bro, eller yttertrappa som man korrekt bör uttrycka sig, stod ett djur. Min första tanke var Casper, en fin och skelögd katt som dessvärre bor i Piteå. Av anledning till detta spolades det alternativet väldigt snabbt. Min hjärna arbetar relativt snabbt på morgonen.
Mitt väghinder, tillika fiende och vägbula var således också skelögd. Och vitögd. På ena ögat. Vid denna tidpunkt blev jag lite rädd. Mest av den överraskande synen. När besten sedan började skälla ville jag inget hellre än att dra mig tillbaka in i värmen och jag undrade irriterat varför jag var tvungen att gå ut ur huset just idag.
Plötsligt kom jag ihåg vad jag lärt mig om djurens liv; katter är mindre hotfulla än hundar men hundar har förmågan att förstå innerbörden i orden Gå och hem. Jag hoppades att även denna varelse lärt sig detta och började så bestämt jag kunde säga den korta meningen som skulle komma att förändra min morgon.
Till en början ville den vitögda så kallade hunden inte lyssna till mina befallningar men såsmåningsom drog den sig några ynka meter från dörren, fortfarande vilt och hotfullt skällande. När den fanns på ett avstånd av fyra meter tog jag mod till mig, låste dörren och tänkte att nu fanns det ingen återvändo. Antingen skulle djuret lämna mig ifred eller så skulle jag bli ersättning för dennes motsvarighet till fil och flingor.
Jag muttrade några sista Gå hem innan jag med så bestämda steg som möjligt började gå. En omväg, bör tilläggas. Jag ville inte falla offer för den ännu skällande jycken i onödan.
Fortfarande undrar jag var ägaren höll hus.
Godkväll!
//Julia
Vi gör reklam för spilld mjölk
Hur tänker Willys egentligen?! Dom har kanske den för närvarande mest obehagliga reklamen. Överallt är det mjölk som kastas, spills, tappas och kokar över. Man får nästan ont i huvudet av den och jag fattar verkligen inte vitsen!!
Igår var Matilda här, vilket var väldigt mysigt. Vi såg på Pelle Svanslös och skrattade oavbrutet åt Bill och Bull.
Nu blåser det. Jättemycket. Och snöar. En del. Snö är mys, det tackar jag glatt för. Vind är inte lika mycket mys, det skrämmer mig lite ibland. Som nu till exempel. Jag var med om något oerhört läskigt! Vågar inte ens berätta faktiskt...Usch!
Kom ihåg att det inte är förbjudet att kommentera. Jag loggar in på bloggen alldeles för ofta och därför blir jag extra lätt till sinnet om någon har givit en snäll och söt liten kommentar. Eller en ifrågasättande om så vill.
Blås inte bort och god fortsättning,
//Julia
Rudolf med röda mulen...
...hette en helt vanlig ren.
Under en längre tid (då menar jag veckor) har jag funderat på vem som kommer på idén att skriva en sång om en ren med röd mule. Alldeles nyss fick jag nog och gick in på eller hämtade sidan, som min daklärare skulle vilja att jag skrev, wikipedia. Där sökte jag på Rudolf med röda mulen och fick mycket fakta. Nästan så det skulle räcka till två sidor musikarbete.
När jag nu ska lära er allt jag kan om denna sång använder jag mig att Filippa Bark-stilen.
Visste du att...
Rudolf med röda mulen är en populär julsaga av Robert L. May 1939?
Visste du att...
Rudolf först var tänkt att heta Rollo eller Reginald?
Visste du att...
Rudolf i sagan inte växte upp hos jultomten?
För mer information hänvisar jag till http://sv.wikipedia.org/wiki/Rudolf_med_r%C3%B6da_mulen
Det blev inget rep idag. Istället har jag lyssnat på Musiq Soulchild. Grymt är allt jag kan säga!
Jag hoppas på att snart få fira en viss fröken Elo då jag faktiskt har en present till henne som jag har haft klar under ett längre tag (i detta fall månader).
Adjö
Vi är så glada idag...
Idag gratulerar jag Hanna Sofia Christina Elo på födelsedagen
Du är fantastisk Hanna!
Allt vi gjorde då, allt vi båda såg...
En mycket positiv dag måste sägas. Det började med en väldigt kylig morgon, vilket är mysigt. Kallt men mysigt. Väl på skolan stod Modernt först på schemat och det var väl inte sådär super däremot, i alla fall inte för min del. Visst, innan kom jag och Loppan på världens bästa steg (jag fattar inte varför Amanda inte trodde på oss!!) men att titta på är verkligen ingen höjdare... Klassen är duktig men det är ruskigt enerverande att inte prova själv!
Näst på tur var Datakunskap och det kräver inte ens en kommentar.
Nu kommer vi till det glädjande. Fyra flickor från DN1 tog ett viktigt beslut. De skulle äta lunch i cafeterian. Loppan och Siggen satsade på GDSS + yoggi medan Fänsy och Jåli vidjade sina vyer. På disken stod det nämligen en skylt med texten "Potatis- och purjosoppa med GDS-smörgås + frukt 25 :-". Fänsy och Jåli valde detta och var mycket nöjda. Fänsy gillade dock soppan lite mer än vad Jåli gjorde...
Nästa glädjeämne kom efter nationella när jag insåg att det faktiskt är över.
Ännu gladare blev jag när jag sedan insåg att även musikarbetet och svenskan är klar.
Gladast blev jag dock när det visade sig att Vännsans julgran är uppe, nu fattas bara julbelysningen.
Lyckan kom när jag insåg att det kommer styras upp mot julpyntning nästa helg. Det är nära nu.
Sen blev jag lite smygglad när jag tog mig för att lyssna på en skiva som jag vann i somras. Det visade sig vara jazz. Gammeljazz.
Nu lämnar vi dagen och går tillbaka till gårdagen. Till gårdagens mattelektion mer exakt. Det var nämligen så att vi hade vikarie. En icke-mattelärarvikarie som får stå för dagens citat upphöjt till två.
Citat ett
Sades precis i början av lektionen, med fullkomligt allvarligt tonläge, för att samla ihop klassen..
TYSTA!
Ni träffade ju mig igår men jag vet inte om jag sa att jag heter Lena då. men...det gör jag iallafall.
Läraren tystnar, låter sorlet ta vid och går runt för att ta närvaron (hon är alltså inte så lat/effektiv att hon bara läser upp namnen).
Tillägas bör att hon var fullständigt allvarlig.
Citat två
Sades till en mindre grupp.
Går det bra att jobba eller är ni trötta efter morgondagen?
Kan ni, mina kära vänner, förklara vad man svarar på det?
Men hon var söt och jag och Lydia hade dålig humor. Det gjorde det hela ännu roligare.
När vi hade sagt att vi inte alls var trötta efter morgondagen (vilket dom andra iallafall måste varit för dom uppfattade inte att hon sa som hon sa) utforskade jag och Lyddan miniräknaren och bokstäver som går att skriva på denna fantastiska grej. Resultaten blev berättelsen nedan. Lite fantasti krävs ibland för att tyda men det är ändå coolt.
Emma, Abba o Mamma yxa sin( tan(d.
Pappa yxa Mamma o apa.
O Calle log(!
Calle o Emma myca*. Calle log(.
De log(ade* in med sin tan(d.
Calle badade i damm. Calle log ej.
Damm yxa Calle.
Emma log(. Dam log( med Emma.
Calle dead. Emma och damm log mep*
Emma mo5a* o yxa Emmas by.
Emmas by dead. Emma log mer.
Emma tande eld pa Calles by.
*1 - mysa
*2 - loggade
*3 - mer
*4 - mosa
Lite imponerande ändå va?
//Julia
Gratulationer
Trots detta är hon inte alls uppblåst eller stöddig utan en fantastisk människa.
Josefin!
Hoppas du har en riktigt fin dag och att du hade nytta av receptet med de fina bilderna!
Puss
//Julia
Skyll inte på att historien upprepar sig...
Som jag tidigare nämnt bidrog helgen med ett halsont. Det onda var hos mig och spred sig imorse till nacken samt utvecklades till feber. Naturligtvis drar jag in en sjukdom vid helt fel tillfälle, det är ganska likt mig. Det har dock sina fördelar. Är man hemma en dag kan man nämligen:
- Se på Peter Jöbacks konsert
- Se på Vakna med The Voice, Rix Morron Zoo och Americas Funniest Homevideos.
- Nästan skriva klart sitt musikarbete (!!!)
- Äta otroliga mängder frukt
- Dricka te
- Se på Andra Avenyn
Det är inte alltid man får göra sånt inte...
Godkväll!
When you miss someone the most
...it can only get better.
Nu är det sådär rysligt kallt i vårat hus igen. Innan dagen är slut kommer jag förmodligen förvandlats till en isbit. En isbit som egentligen borde plugga matte.
För tillfället är dansbandskampen igång och jag är smått fundersam på vad programet egentligen går ut på. Tar det aldrig slut? Utmanare efter utmanare kommer in... Dock kan jag inte påstå att jag är särskilt insatt, däremot imponerad att fler tittar på det än Stjärnor på is.
Annars kan jag meddela att helgen har innehållit maskerad, prodrep i plural, snöfall och halsont och att Stockholms lokala nyheter nu har fått sällskap i våran tv i form av Stockholms lokalreklam. Jag misstänker att vårat hus sakta men säkert flyttar söderut. Innan sommaren har vi nog hamnat i Tyskland.
//Julia
Kommer ni ihåg?
och människorna du ser
alla tycker dom som dom vill
Jag säger Hej! Hej!
Vilken underbar dag det e
då man får vara som man e
och man får leva tillsammans
Du måste lyssna till dig själv -
höra vad du vill
följa med musiken -
inte sitta still
Öppna dina ögon
öppna dina öron
samla dina syskon
och vänner
och ha det kul med dom
Det e en enkel regel
och den kommer inifrån
tro på dig själv
för det är vad det handlar om
Jag säger Hej! Hej!
Vilken underbar dag det e
Hej!
Vilken underbar dag det e!
1. Jag vill se Richard Scarys Äventyrsvärld
2. Finns nog ingen sång man blir gladare av
3. Skriva "e" istället för "är" är inte fint.
4. Nu ska jag sova
Godnatt!
Pappa har gått ut på stan, stan, stan...
...köper där en präktig gran, gran, gran.
Fanny sa idag att jag och Jossan är julberoende. Tanken börjar borra sig ned även i mitt huvud.
Jossan är söt. Riktigt söt. Hon har lite minnesförlust ibland också. Därför måste jag dementera vissa delar av hennes kursiva del av inlägget. Alltså det om DN och mellanmål. Det är sant att vi ska få mellanmål, och det är ju faktiskt det viktigaste (tanken på mat borrade sig, till skillnad från julberoendet, ned i klassens huvuden redan första dagen). Att Robie hade sträckta knän stämmer nog också, så sträckta de nu kan bli när man skuttar eller går. Att hon sjöng var däremot ett påhitt men ett ganska roligt sådant från Loppans sida. En mellanmålssång, från balettläraren till på köpet, skulle inte vara helt fel.
Annars rullar det på som vanligt. Idag hade vi ett tämligen långt hål som resulterade i att idéer på en framvänd moonwalk växte fram. Sagt och gjort, vi övade på detta under en längre tid och utökade även kreativiteten genom att gå omlott framför spegeln och lägga till den så kallade dressyrhästen. Mycket vackert!
Dagens citat
Imorgon mina vänner ska jag öva med dessa klokhuvuden:
Vad säger ni om det?!
Jag är en levande sten, en levande sten...
Dagens citat
(egentligen förrgårdagens dock)
- Jag skulle vilja analysera Saras hjärna.
- Haha, då skulle det se ut ungefär så här:
piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip -har isbjörnar päls?- piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
//Julia
Samson went back to bed...
Nu är det sorg i mitt liv. Snön smälter. Djupt. Riktigt.
För övrigt är det ju fantastiskt när TV:n fungerar så bra att man får se Stockholms lokala nyheter i stället för Västerbottens. Nu vet jag iallafall hur man kanske tänker bygga om tunnelbanevagnarna. Alltid något.
Dagens citat
Men tänk dej att du verkligen måste ha en lök och ingen annan granne är hemma. Då har du ju inget annat val än att ringa på hos honom och tänk dej då hur du helt allvarligt, utan att le, måste säga "Hej Lök, har du en lök?"
Tack för exemplet!
//julia
Are we happy plastic people
...under shiny plastic steeples?
Egentligen tänkte jag bara meddela att det finns färska spår av Jossan här på bloggen. Ett helt färdigt inlägg som hon knåpat på under dagen. Dock har det inte publicerats och jag vågar inte göra det. Den som väntar på nåt gott...
Imorgon tar livet på Middan vid igen och jag är taggad till några procent. Dansprocenten och kompisprocenten. Samt fikatisdagsprocenten.
Annars hoppas jag mycket på att det ska finnas tid för en Piteåresa till helgen! Jag saknar min kära syster, Joel (jag har aldrig lärt mej vad han borde kallas med finare ord, måg?) och Casper/Kasper/Kassen/Morgan.
Godnatt!
Höja och sänka...
Jag funderar skarpt på att inleda hissa och dissa här på bloggen. När inlägget är klart ska jag kommit fram till hur det blir.
Idag planerade jag att ha min pluggdag, trots att de viktigaste böckerna är kvar i mitt röda, fina skåp. Det resulterade i lite datakunskap, där jag för övrigt gjorde en säljaffisch (affish, affisch, affich?) för gamla kalasprylar (ballonger, tårta och badanka). Jag lyckades även få spanskan ur världen och kom en liten bit på vägen med matten. I bilden kom jag en ruta.
Alldeles nyss loggade jag in på bloggen och insåg att Loppan inte synts till på mycket länge, trots att hon har ont i ett knä och därför inte kan göra annat än sitta still (enligt mej). Borde det då inte vara en underbar sysselsättning att blogga? Hon skulle kunna göra videobloggar, bildserier på sitt knä i olika vinklar och 4569 inlägg med roliga historier. Men icket.
Med detta som bakgrund bestämde jag mej därför för att se vem som procentuellt har bloggat mest och jag vann med mina 55%. Då är detta inlägg räknat. Dock tycker jag att vi är mycket jämlika till skillnad från vissa andra. Jag tror de vet vilka de är...
Nu har jag bestämt mej. Hissa och Dissa får vänta.
Adjö
Ja må han leva, ja må han leva...
...ja må han leva uti hundrade år.
Idag gratulerar vi Amadeus "Fenan" With berg på sjuttonårsdagen. Detta blir dagens andra skräll som jag orsakar för hans skull. Den första var att jag gratulerade på facebook istället för apberget eller sms. Det är inte riktigt min stil. Att jag dessutom ger honom ett alldeles eget inlägg här på bloggen, som jag misstänker att han inte följer, blir som grädde på moset.
Sådärja! Nu lyfter jag på hatten och säger Grattis!
//JJ
Daddy please tell me why...
...why does everyone want him to die?
En inaktivitet utan dess like har tagit vid här på bloggen. Därför ska jag nu försöka glädja med ett riktigt långt inlägg. Märk väl ordet att ordet "försöka" fanns med.
De senaste dagarna har till stor del innehållit skapande av dans i en möglig källare vilket har resulterat i att vi är klara till hälften, iallafall om man tänker klara = en koreografi klar. Samspelet kan däremot behöva genomgå en så kallad finslipning. I övrigt har vi under fyra dagar i denna lokal:
- Ätit (och druckit) 475 gram pepparkakor, 2 liter yoghurt, minst 3 bananer, 3 skivor honungsmelon, ett tiotal salta kex, minst 5 mandariner, choklad, coca-cola, 12 kanelbullar, en chokladtårta, säkert 2 liter saft och 1 kilo vindruvor.
- Filmat 7 kortare filmer.
- Insett hur roligt man kan ha med röda vindruvor.
- Lyssnat till ett X antal dumma kommentarer och samtal.
- Testat 10 olika ackrobatiska konster.
- Övat på dessa 3456643 gånger.
- Misslyckats varenda gång.
- Hört ordet "kullerbytta" nämnas i var tredje mening. Alltså varje mening som Amanda kläckte ur sej.
- Diskuterat varandras SMS-vanor OCH signaler. Främst Hannas.
- Inte bråkat eller ens varit i behov av en större disskussion någon gång!!!
Annars kan jag ju meddela att såhär ser det ut i Vännäs i dessa dagar: 
SNÖ! (för övrigt är det Hammarskolan som syns i bild, inte mitt hus)
Han sa så mycket vackert...
...mycket mer än jag förstod.
Idag skapade det forna NCK tillsammans för första gången sen...jag vet inte. Minst ett år är det iallafall. Två i dansanta sammanhang. I vilket fall som helst höll vi sams bättre än väntat och kom också längre än vi vågat hoppas på. Trots allt.
"Asså, jag fattar inte vad jag gör för fel här...Näää, titta vilka roliga kottar!"
Hanna Nestander
- Fast jag är ju inte sur
- Nä, men du liksom står där
Främst Amanda Kreuger
Hanna Nestander
Kan tänkas att det har nåt att göra med att det faktiskt var yoghurt Amanda Kreuger.
Hanna Nestander
H - Vet ni vad jag har kommit på? Alla är vi pågen-bröd
A - Va?
J - Bakade med kärlek?
H - Precis!!
A - Nää! Inte alla!!
--Kort tystnad--
J - Vill du gå in djupare på det där Amanda?
--Längre tystnad--
A - Nej...
Nu brinner ljus i mörka rum...
...nu blundar tvivlet för en stund.
Vissa typer av rubriksättningar är verkligen svåra att bryta. Hur jag än gör slutar det i stor procentuell del av fallen med delar av en låt.
Lovet är nu här och det hördes i omklädningsrummet. DN1 skulle lätt kunna förväxlas med en apfarm, alternativt dagis, i vissa lägen. En fredag innan nio dagars ledighet är ett mycket bra exempel.
Vissa nackdelar följer dock med trevligheterna; allt ska hem. Näst intill allt iallafall. Böcker, kläder, mat (insåg här och nu att jag har två riskakor i mitt skåp som troligtvis är långt ifrån okej i nuläget). Följden kan nog de flesta räkna ut. Tyngd av en väska vandrade Julia i sin ensamhet mot bussen. I lurarna spelades först två låtar av Red Hot Chili Peppers, som sedan byttes ut mot Who Took The Merry Out Of Christmas. När den efterlängtade bussen äntligen kom släpade hon sin röda bag in i fordonet och det var nån gång vid denna tidpunkt som hon bestämde sej för att så fort hon kom hem väga sin extravikt, dvs väskan. I sitt huvud föreställde hon sej hiskerliga siffror som resultat men inte hiskerliga nog. 10,1 kilo stannade vågen på!
Dagens citat
Fika, fika, fika!!
Jag hoppas att du hittade det du sökte
Jag är så laddad för känslan som kommer infinna sej i mitt hjärta imorgon efter klockan fyra så det är nästan olidligt.
Nej, det är inte kärlek.
Det är glädje.
Ledighetsglädje
Inte helgglädje.
Inte studiedagsglädje.
Inte sjukglädje.
Inte utvecklingssamtalsglädje.
Inte kompglädje.
Höstlovsglädje!!
Med tanke på att detta varit det enda jag och Lydia pratat om i veckan så är det kanske som kärlek ändå.
Skola i all ära. Miggan i skyarna. Danslektionerna i toppen (trots att vi inte varit så varierade i veckan + att det väntar ännu en moderntklass i morgon). Att slippa vakna 05.35 är ändå en väldigt skön känsla.
För övrigt kan jag meddela att min mor nyss skrek så att jag fick panik och rädsla i magen. Hon såg på Höök. Själv väljer jag att inte utsätta mej för sånt. Holes med sina "yellow spotted lizzards" och "rattlesnakes" räcker gott för mej. Dock kan jag inte påstå att jag tyckte den var så trist som min vän uppenbarligen tyckte.
Annars kan jag inte berätta något mer än att bussen hem gick sönder idag. Bjurholmsbussen - INTE Vännäsbussen. Ni vet vem ni ska klaga på.
Du kan ju börja snuffsa på lite argument för din minikommun nu Nina. Inte ens bussarna (som så vitt jag vet inte har något direkt liv) vill dit. Men det är lugnt, du är bra hur som helst.
Dagens citat (Hördes för övrigt på bussen som fick komma och rädda oss ur den kniviga jag-är-en-buss-som-inte-vill-till-Bjuris-situationen)
Två tjejer, kanske 14-15 år och troligtvis systrar, hänger på sätet (ja, dom bokstavligen HÄNGER). Plötsligt tar den ena sin systers (?) mobil varvid ägaren mycket irriterat svarar:
- Nej, du får inte ta den där! Du kommer säkert kolla på det och sen berätta för pappa. Men gör du det, då ska jag DÖDA DEJ LEVANDE!!
Det är mer skrämmande om du tar livet av en död.
//Julia
Vem väcker du mitt i natten när du inte kan ligga still?
Ett handtag är alltid ett gott handtag.
Kortfattat och bra. Är riktigt stolt. Nu ska jag skriva SO. På återseende!
