En vacker dag ska bloggen få en uppsnyggning...
...kanske blir det i halvårspresent?
Till att börja med kan jag säga att helgen har varit händelserik!
Fredagen innehöll trevliga terminsstarter, härliga nostalgikänslor och glad information.
Lördagen hann jag gå från topp till botten till återhämtning till sjuk humor till dansupplevelser till trötthet.
Idag har jag gått. Gått med, gått långt, gått hem.
Sen ska jag också meddela att jag:
- är glad att jag iallafall är en helt okej tvåa (som svar på din kommentar Max)
- längtar till Hemavan
- en vacker dag kommer misshandla min sladd till ipoden ganska rejält
- skulle vilja prata med vissa personer.
Dagens citat
En konversation på ett matseveringsställe där
den första personen är kund och den andre personal.
- Ursäkta men det finns inga knivar...
- Okej.
--Tystnad--
Spår av en stjärna
Varje gång jag öppnar kylskåpet möts jag av en autograf. Ett spår av en stjärna. Nu när denna namnteckning har förföljt mej i ungefär en och en halv månad har jag bestämt mej för att göra något extremt Jag ska publicera den här! Det finns förstås risk att någon snor den och säger "haha, den stod minsann på mitt kylskåp" men den smällen får jag ta..
Såå, detta är alltså vad som syns på mitt kylskåp(okej, resten av familjen får också njuta av synen):
Klå det om ni kan!!
//Julia
Dags att dementera
Jag vill börja med att säga att jag är inte så blåst som det framstår i det tidigare inlägget. Jag tänker bara så långt att Loppisen inte hänger med.
Här kommer försvaret:
- "Det roliga var ju att vi stod i en lång cirkel"
Okej, det enda problemet är mitt minne. Jag kom helt enkelt inte ihåg hurvida vi stod i en lång rad eller i en stor cirkel när vi körde veven-i-kombination-med-dunka-plåt-utan-plåt (en vacker dag kanske jag filmar och visar) i en stor grupp under Vännäsdagarna. För att slippa ljuga och säga fel la jag helt enkelt ihop alternativen och resultatet blev den kursiva meningen ovan. Inget fel där inte!
"Josefin och Julia var ute och gick med deras hund Fiffi.
Plötsligt försvinner Fiffi.
-Vi måste ju leta efter hon!! säger Josefin.
Julia tittar upp i luften och skriker FIIFFFFFII..."
Det nämndes inte att detta skedde under en teaterlektion och ingen har sagt att allt där måste vara verklighetstroget! Källkritik mina vänner!
Och nej David, du behöver inte vara orolig att The Flea (inte jag heller för den delen) besegrade dina gitarrkunskaper.
Ljugloppan!
Sådärja! Efter att egenhändigt lagat mina tights med nål och tråd och varit överlycklig att min forna syslöjdlärare inte såg resultatet ska jag nu gå och sova för att ladda inför mitt livs första balettlektion... Break A Leg Julia!
Dagens citat
- Men om dom står där så får ju aporna hur mycket plats som helst!
Blogga på skolan är helt okej
På min skola börjar man klockan tio.
På min skola får dansklasserna egna omklädningsrum.
På min skola finns det trådlöst internet överallt.
På min skola kan man blogga, vilket är helt okej.
Enda anledningen till att jag sitter här är dock endast att bussarna går lite för sällan. Därför sitter jag här och skriver medan mina duktiga kompisar läser i våran svenskabok om studietekniker.. Jag tror att jag har fel teknik iallafall.
Nuså ska jag och Loppisen gå och fixa ett skåp åt henne för nu är jag less på henne!
Tjaalalalalalalaalala 2
ps. det var faktiskt viktigt..ds.
Tjaalalalalalalaalala
NOT
Och när dom hade avstannat helt tog han ett djupt andetag och torkade sina kinder
Till att börja med kan jag säga att valet av rubrik beror på att jag sitter i samma rum som min moder och hon lyssnar på någon vacker talbok. När jag vistas i närheten av sådana (böcker, inte mammor) hör jag bara enstaka meningar och lägger man ihop dessa kan de ibland bilda helt andra innebörder än den egentliga.
De e inte proffisionellet
Nej, det är det inte. Som proffs ska man kunna göra minst två saker samtidigt och uppenbarligen kan jag inte det.
Ojdå, vad tråkigt
Ja, jättetrist faktiskt.
Jag kan meddela att vi idag inte riktigt varit lika mycket datanördar (jag minns inte om jag eller Loppis berättade om detta?) som under gårdagen. Det är helt okej. Nästan mer än helt okej.
Det värkte i hjärtat på honom med tanken på vad hon måste ha utstått.
Vacket.
Nej, hon har blivit mördad.
Nu kan det bli riktigt tragiskt...
I hennes hand.
En mycket liten kvinna.
Ikväll sa vi på återseende till Emma. Hon åker nämligen till Frankrike och utvecklar sina kunskaper inom franskan lite. Jag hoppas att vi kommer förstå henne när hon kommer hem så vi fortfarande får äran att umgås med vår vän.
Emma, jag kommer sakna dej men se till att ha det riktigt, riktigt fint och lära känna många fina franskor och baguetter! Ta hand om dej!
Han har dom på kontoret
Det kan jag tro..
Avslutningsvis ska jag säga att jag är grymt besviken på mej själv. Hela gårdagen gick jag och tänkte att jag skulle ge min systers man ett gratulationsinlägg då han fyllde år igår. Så blev det inte och det är inte okej men...
Grattis i efterskott!! =)
Jo The Pro, du kan ju hälsa till honom för jag är inte säker på att han läser själv..
Dagens citat
HEEELT borta!
//Jullsie (sånt här ska jag inte skriva själv...)
Fingerprints of the voice of truth so who am I on our stained glass masquerade?
Såå.. Min tekniska hjärna har nu gått på högvarv ett tag när jag tidigare gav mej på ett försök att hantera min ipod, i konbination med dator, för andra gången. Resultatet blev en mycket less Julia samt alldeles för lite energi över till Break A Leg.
Break A Leg, har vi berättat varför vi kallar denna otroligt stiliga och mycket personliga blogg för det? Jag tvivlar. Därför tar jag det nu...
Jag och Jossan går, tillsammans med 14 andra töser, på dansprogrammet och detta kan leda till oanade konsekvenser. Ett exempel är brutna ben. Därav Break A Leg. Frasen är dock dubbeltydig då den också, som ni säkert redan vet, betyder "Lycka Till". Detta behöver vi verkligen kan jag säga! Vi inte har alltför stora erfarenheter inom vissa dansämnen.
Loppis kan också behöva ett personligt lycka till då hon har en tendens att skadas (bara för att jag skrev såhär kommer jag säkert skada mej före), både av egen olycka och på grund av andra.
Min så kallade fejkkompis stod för en skada. Den gjorde så att hon förlorade ett väntat MVG i idrott och var i ett indirekt behov av kryckor när vi åkte iväg på klassresa till götet. När hon sedan var återställd från denna lilla stämpling (?) bestämde hon sej för att ge sej ut och springa. Ryktet har gått på byn och det säger att hon inte kom särskilt bra överens med sina skor. Detta ledde tydligen till en smärta i foten under en längre tid samt inställda träningar under ett bra tag.
Här har ni två av ett x antal skadehistorier runt vår loppa så därför tycker jag att alla som läser detta önskar henne lycka till i form av kommentar nedan. Nu är det bara att lyda!
Dagens citat
"Åh, jag ska nog göra ett eget rum på fronten där bara Jag får komma in."
Ps. Josefin min vän, du får rätta eventuella fel om dina erfarenheter i ditt eget inlägg sen. Ds
Konsten av dra ut på sitt skrivande
När jag startar detta bloggande är klockan 19.03 och när jag avslutar gissar jag att den kommer vara minst 40 minuter mer. Det är nämligen så det fungerar när jag skriver inlägg; det har ofantligt lång tid då jag har en tendens att hitta på annat eller samtala med någon fin människa på msn samtidigt. Effektivitet är inte ett beskrivande ord för tillfället. Jag gissar dock att det räknas smula orutinerat att avslöja sånna mörka sidor. Men det är lugnt, jag är nybörjare.
På tal om nybörjare kan jag ju påminna om att tematävlingen fortfarande är igång men varken jag eller Loppan har ansträngt oss särskilt mycket för att skriva enligt denna. Jag gissar däremot att det lyser igenom ändå. Det borde göra det. Nu är jag mycket tydlig. Extremt.
Än har jag bara skrivit i tio minuter men med tanke på hur lite jag har präntat ned borde det gått betydligt snabbare. Som sagt; jag är inte den effektivaste av människor. Inte lika effektiv som min gode vän som fick uttalandet "Du är både snabb i duschen och effektiv i sängen" om sej. Detta yttrades på ett läger då min vän, vi kan kalla henne Berra, hann gå in i rummet, lämna all packning, duscha och bädda (då menar jag med lakan och hela kitet) under samma tid som min andra vän endast gick in i rummet och satte sej på sängen. Det var å jag fick det berättat iallafall. Av vän nummer två. Försvarat kan man då alltså också kalla det.
Dagen, jag har ju faktiskt inte ens kommit till den än, har tett sej på föjande sätt:
- Jag vaknade.
- Jag klev upp.
- Jag duschade.
- Jag gjorde mej i ordning
- Jag åt frukost.
Om resterande delar skulle presenteras lika ingående skulle det för det första ta väldigt lång tid att skriva, för det andra bli ett sanslöst långt inlägg och för det tredje vara totalt ointressant att läsa. Därför ökar jag på en del och berättar endast om guldkornen.
- I väntan på bussen insåg jag att det skulle bli en varm dag och ståendes på stationen i munkjacka (hatar ordet!!), sjal och jacka kunde jag kan inte påstå att jag frös.
- Teaterlektionen var mycket intressant då vi bland annat skulle bygga ett hus av luft. Min grupp hade några smärre kommunikationsproblem vilket ledde till att vårat tyvärr kanske inte blev det mest bovänliga.
- Till lunch serverades det grönsaksbiffar men detta i sej ses nog inte som särskilt roligt. Det komiska tillkommer när man vet att vi i fredags åt Pytt I Panna på vegvis (alltså potatis och grönsaker i mindre bitar) och att konsistensen på denna var väldigt mos- och kladdbar. Vi pratade då om att de säkert skulle trycka ihop pytten till biffar på måndag (våran matsal är inte känd för den bästa maten) för att återvinna så mycket som möjligt. Vad händer då idag? Ja, menyn gjorde mej inte överlycklig om man säger så...
- När den biffen var kirrad (stelt och mycket ansträngt skratt) följdes dagen av en rad teoretiska ämnen vilket ledde till viss trötthet, icke-koncentration och sjuk humor hos vissa.
- Under resan hem hittade jag ett spännande musik-quiz på min ipod och kunde därför hålla humöret uppe ett bra tag.
- Väl hemma bjöds det på Pizza till middag så nu sitter jag här och är uppblåst.
Sådärja! Nu kan jag meddela att klockan är 19.47 och än så länge har det alltså gått 44 minuter. Tilläggas bör att jag inte alls ansträngt mej för att dra ut på tiden.Vad kan man dra för slutsatser av detta? Att jag känner till mej själv och mitt skrivande mycket väl och att jag är en ytterst ineffektiv människa på bloggen kanske. Sedan har jag fortfarande två saker kvar att meddela, plus ett citat och en snabb genomläsning, så min gissning är att det kommer dröja minst tio minuter innan jag är klar. Jag ska dock försöka fatta mej kort.
Meddelande 1: För första gången bloggar jag från min skoldator.
Meddelande 2: I kväll klockan 20.00 (alltså om några få minuter) går en av de skönare filmerna, nämligen Mean Girls. Den är egentligen mycket löjlig men otroligt lättsam att se. Snart ska jag bänka mej och haka på min systers hejdundrande tv-kväll som hon planerat. Från klockan sju fram till midnatt har hon hittat diverse program att roa sej med. Inte illa faktiskt.
Så, avslutningsvis är det dags för dagens citat. Så här långt in i bloggvärlden kan jag ju passa på att säga att de flesta av mina citat inte alls är dagsfärska utan mer de första som dyker upp i mitt huvud när jag skriver.
Dagens citat (uttalas aningens knaggligt)
"Vilka ska dansa?
Ni kan dansa.
Jag hämta godis."
Tidpunkt: 20.09
Sammanlagd tid: 1 timme, 6 minuter
Ibland passar inte allt
Därför kan jag nu skriva det som inte passade sist. Citatet. Detta handlar om palt och är en beskrivning av denna norrländska och mycket goda maträtten.
Dagens citat
"Det smakar ju som potatisbullar fast jättesegt."
Tackar och bockar
jag vill tacka er att ni minns Break A Leg
Att ni tar på ert ansvar att oss kolla upp
så vi slipper göra en länka-på-apberget-kupp
Detta är nåt mycket vanligt i branchen
Kan man samla läsare, ja då tar man chansen
Ni vet att jag gjort likadant kan jag tippa
men tro mej; det är nåt jag helst vill slippa
Ty det är mera status och ger bättre betyg
om ni hittar hit utan apberget-flyg
om ni av er själva skriver in vår adress
och läser ett skämt när ni dör av tristess
Men om ni oss hittat genom en länk någonstans
tro mej, ni uppskattas lika mycket som dans
För kom ihåg att just Du är underbar och unik
och på bloggen höjer du vår statistik
Julia har mycket bra lokalsinne, få smeknamn och bryr sej inte alls om väder och vind
Ibland får Jullan och Loppan glada idéer. Exempelvis när de känner för att gå ut och vandra. Vandra till Västerås. Eftersom de vill gå tillsammans betyder detta att någon av dem måste påbörja sin promenad tidigare då det faller sej så illa att de ganska så söta flickorna inte delar bostad. Vid närmare eftertanke är nog detta ganska tur.
Nåväl, det råkar vara så att en av dessa, vi kan kalla henne Göran, bor längre från Västerås och följderna för denna blir då att hon är den som får ta första steget och ge sej iväg för att plocka upp sin lilla loppa. Uppdraget är inte särskilt farligt och de flesta skulle nog klara det galant, särsilt då de mer än en gång tidigare har besökt sin vän och under ett flertal tillfällen även rört sej i dennes trakter. Bollen är inte av det slaget. Det är nämligen så att hon inte är känd för sitt bra lokalsinne, snarare motsatsen, och detta ledde under gårdagen till att fröken gick lite långt. För långt. Tre kvarter för långt...Begåvat.
För *** och Loppan har dagen annars gått fint då de både blivit innehavare av datorer i väskan, säkerthetslås i skåpet samt en fjärdedels ost var i magen.
De hoppas också att kvällen blir fin då de ska uppleva gamla minnen och blicka tillbaka till tidaga, och sena, dansuppvisningar både i källare och på Idun.
Tack och hej!
Intern kritik ska man akta sej för att publicera
Allt jag kan säga är att bloggandet går i botten. Iallafall mina och Loppans tankar om det. Vi har inte riktigt fått grepp om det här med att skriva inlägg som pekar mot temat, närmare presentation är långt ifrån fixad och veckans outfit, hur går det med den? Inte särskilt bra.
Dagens citat har jag inte heller lyckats särskilt bra med. Härmed visar jag att det här med att skriva officiella dagböcker inte riktigt var min grej. Jag ger dock inte upp utan hoppas på att komma ur min formsvacka, som Maxen skulle kallat det.
Idag = inget citat, bara gnöl = främmandegöring
På återseende!
Life on Mars?
Nu pågår det för fullt en tävling mellan mej och allas vår vän Loppan. Det råkar vara så att jag vet att hon för tillfället också knåpar på ett inlägg, och har gjort det under en längre tid, så självklart känner jag ett stark behov av att publicera mitt före. Detta endast för att kunna säga att jag skrev snabbare och på så sätt bevisa att jag är aningens mer erfaren inom bloggvärlden.
Imorgon smäller det. Dagen då vi ska gå från sommarlovsfluffiga solstrålar till dansanta skolelever är nu mycket nära. Återigen börjar vi första klass men nu på nivå två. Gymnasiet. Personligen tycker jag att det känns som att min äldre syster just påbörjade sina tider på Midgårdsskolan. Detta var dock fyra år sedan så så väldigt nära i tiden är det ju faktiskt inte.
Aja, sista dagen på sommarlovet ägnade jag åt att städa min garderob eller ett mer rättvist ordval skulle vara klädkammare då den är stor som ett mindre rum utan fönster och med extremt lutande tak. Resultatet blev mycket mer golvyta, några tomma kartonger, en påse skräp och lite trötthet i ryggen efter att gått böjd ett längre tag.
Sådärja! Då skulle det vara ett citat då. Detta är verkligen inte dagsfärskt då det sades av min syster i hennes yngre dagar.
Dagens citat
Vill du att jag ska få ha kompis
eller vill du att jag ska dö?
//En mycket nervös tös som nu ska gå för att bättra på hårfärgen
När rubriker inte stämmer med innehåll är för mej en favorit...
För det första ska jag påminna om tematävlingen som är i full gång. Dock är jag medveten om att vi inte varit särskilt tydliga men nu ska det bli ändring på detta. Iallafall från min sida.
Om du bestämt dej för att lägga av en gissning är det bara att anmäla den som kommentar eftersom vi ser vem som skrivit först. Är din tanke lite fel kan det förstås tänkas att du ger en ledtråd till någon annan. Det är däremot smällar man får ta...
Eftersom vi är tämligen nya på området har vi inte, enligt min mening, hunnit få till något riktigt flyt. Fler kategorier än "Allmänt" är inte kirrade och bloggen har fortfarande samma skrud utan både bilder och närmare presentation. Den som väntar på något gott...
Idag ska däremot något extraordinärt ske! För första gången på Break A Leg kommer det nu visas annat än text i inläggen. Med andra ord ett fotografi. Detta kan nästan vara en inofficiell "Dagens Outfit".
Observera gärna diverse glada färgkombinationer.
Jag är fullt medveten om att formatet inte riktigt stämmer men i framtiden, när jag har mer kunskap inom bloggen, kommer det bli annorlunda...
Dagens citat
Du...du skulle visst gå och ta ut nån art....ton.
//Julia
En sång om ingenting
Ibland har man mycket få idéer och att då skriva ned dessa icke-existerande tankar har aldrig varit min starka sida. Man kan säga att jag är mycket ny på området. Så istället för att skriva några föga rader om ingenting går jag dirket på dagens (dock gårdagens) citat.
"Jag var vaken 36 timmar det dygnet"
Ja, och det märks fortfarande på ditt yttrande unge man.
Tack för mej!
//Julle, mitt första smeknamn är härmed officiellt
You can always look at the negative...
...But you should always live in the positive
http://www.youtube.com/watch?v=SfLX3e5VRlg
När jag och Jossan igårkväll satt och planerade vårt bloggande gick denna låt lika mycket på högvarv som våra hjärnor och därav går den för våran del under namnet Blogglåt. Egentligen heter den Positivity och sjungs av en talang likt ingen annan. Allas vår Stevie Wonder!
Såå...
Det fina med regn är att man kan gå på stan utan att det blir sju resor för varmt.
Det ännu finare är att inte tillräckligt många har insett detta och därför har man också relativt mycket utrymme på affärer, i provhytter och på gatan.
Finast av allt är nog VCT-tröjor trots allt.
E.M.D!!
E.M.D!!
E.M.D!!
Om jag hade varit en fan av dom kan jag meddela att jag varit överlycklig idag då just dessa stod utanför ingången till Kungspassagen. Helt okej!
Våga ta första steget.
Du behöver inte se hela trappan,
bara första steget.
//Julia