Break A Leg

...därför sjunger vi gång på gång på gång på gång.

I rubrikerna fortsätter jag på temat SMUlsånger men nu ska jag inte hålla något långrandigt tal om hur gärna jag vill återuppleva en repetition med barndomens kör och dessutom glänsa med mina oändliga textkunskaper inom området. Fakutom är att jag inte skulle tacka nej till en återträff men jag misstänker att det kan vara omöjligt att ordna. Framför allt att bygga upp stämningen i alla fall. Risken är att det skulle bli en så kallad konstig stämning.

Konstigt stämning. Det var längesen man hörde den. Sist var i och för sej bara en vecka sedan men då utan komp och med icke godkänd sång. Ludde-kudde-textskrivare hade glömt sitt eget verk! Skäms!

Jag har slagit vad. Igen. Jag vann. Igen? Vet dock inte om jag vann för att min vadslagarvän/soppåse/man ville vara snäll eller om jag verkligen vann. Stolt är jag iallafall och jag tycker dessutom att jag hade rätt. Helt okej!

Vet ni vad jag stör mej på med bloggande? Att det blir så väldigt mycket Jag. Man blir ju less. Ibland funderar JAG på att byta ut "JAG" mot Agneta eller nåt så att JAG på så sätt istället bloggar om nån annan. En fiktiv person. Tyvärr skulle JAG nog glömma bort det och råka klämma in ett JAG nån gång. Ett i-landsproblem som JAG själv har satt MEJ i.
Nästa gång JAG märks här på bloggen ska det bli i form av "Sånt som kan göra dej glad, del 4" och inte ett enda JAG ska synas. Nu har JAG sagt det och snart ska detta publiceras också så då finns det ingen återvändo.

//Julia